LES RÉGIMES CONSTITUTIONNELS SEMI-PRÉSIDENTIELS

 

Den 25 januari 2002 hölls ett finländskt-franskt seminarium på Finlands institut i Paris där våra grundlagar jämfördes sinsemellan. Finland har ju fått en ny grundlag 1999 som trädde i kraft 2000 samtidigt som Tarja Halonen tillträdde ämbetet som republikens president. Den gamla regeringsformen från 1919 uppvisade många likheter med Frankrikes konstitution av år 1958 som inspirerades av general de Gaulle. Den kände franske professorn och publicisten Maurice Duverger intresserade sig i tiden för Finlands regeringsform och det ordnades ett seminarium i Paris över detta tema med deltagande bl.a. av dåvarande statsministern Kalevi Sorsa.

 

Kännetecknande för Finlands RF 1919 och den fortfarande gällande franska konstitutionen 1958 är de betydande befogenheter som anförtros republikens president. Vår nya grundlag 1999 innebär en förändring i detta avseende. Republikens president måste i de flesta fallen i dag rätta sig efter regeringens och riksdagens åsikter. T.ex. statsrådets ledamöter tillsätts visserligen formellt av presidenten, som emellertid är bunden av riksdagens val av statsministern och i fråga om de övriga ministrarna av statsministerns val.

 

Likväl har riksdagsmajoritetens borgerliga eller socialistiska majoritet inte i Finland nämnvärt stört samarbetet mellan presidenten och regeringen, eftersom man hos oss för det mesta håller sig till koalitionsregeringar. I Frankrike har en ”cohabitation” med presidenten och regeringen av olika kulör upplevts som besvärlig. De Gaulle tänkte sig aldrig en sådan möjlighet: folket borde ju välja sin president och sitt parlament så att de företräder samma ideologi.

 

I alla fall finns det inga konkreta planer i Frankrike att ändra konstitutionen så att presidentens befogenheter skulle minska. Man har nöjt sig med att förkorta hans mandatperiod från 7 till 5 år.

 

På seminariet i januari underströk professor Philippe Ardant (Université Paris II) den stora förändring som består däri att Finlands president ej mera har rätt att ensidigt bestämma om riksdagens upplösning. Denna rätt kvarstår hos Frankrikes president som ej heller tvekar att utnyttja den, när han finner det ändamålsenligt. Dock misslyckades Chirac i sitt försök att åstadkomma ett parlament med borgerlig majoritet, när han upplöste parlamentet.

 

När detta skrivs vet man ännu inte vem som väljs till Frankrikes nya president och vilken majoritet parlamentet kommer att få efter nästa val, men man hoppas där att harmoniska relationer skall återställas mellan president, regering och parlament, alla av samma färg.

 

Övriga deltagare i seminariet var lagstiftningsdirektören vid justitieministeriet Matti Niemivuo som redogjorde för reformarbetet som ledde till vår nya grundlag, förvaltningsrådet Heikki Kanninen från högsta förvaltningsdomstolen som behandlade vår konstitutionella reform ur domarens synpunkt, docent Niilo Kauppi som bedömde de politiska konsekvenserna av grundlagsreformen, medan undertecknad Modeen gav en historiskt översikt av författningsutvecklingen i storfurstendömet och republiken Finland.

 

Från fransk sida uppträdde professor Jacques Robert, tidigare medlem av Conseil constitutionnel, jämte övriga franska kolleger.

 

Ansvariga för seminariet var finländska sektionen av Association internationale des sciences juridiques och från fransk sida Société de législation comparée. Den franska föreningens tidskrift Revue internationale de droit comparé kommer att publicera seminariehandlingarna som också skall vara tillgängliga på Internet.

 

Tore Modeen